Spårning

Idag har vi varit ute och spårat jag och jannicke. Jag hade båda hundarna med mig. Spåren var nattsgamla och innehöll för Laban och Ebba det som finns med i öppenklassen. För Emil ett böjt spår på ett par hundra meter ute på ett fält med plant underlag för hans lilla tass.
Emil fick börja. Han hade tassbandage på sig vilket han tyckte var mycket onödigt och sprätter som en tok, tills han kommer fram till spårbörjan och får selen på, då har han glömt allt vad dumma bandage är. Han är som vanligt FULLT ÖS från början (jag bromsade så gott jag kunde) och när han hittar klöven är det jihhuuu! Sen bär han stolt klöven tillbaka till bilen ;0)
Ebba jobbade fint idag. Det var första gången för henne med tillbakagångsvinkel. Det fixade hon kanon, märkte knappt av det. Hon hittade dock en spöklik, äcklig, läskig rotvälta i slutet av spåret. Men hon tog mod till sig och jobbade vidare fint.
Lilla lattjo Laban var sist ut idag. Han var lagom taggad. Tog an spåret bra, jobbade på i ett bra tempo. Tills vi kom fram till en stenmur som Jannicke lagt spåret över. -Den kan väl inte sprungit över muren tänker nog Laban det är alldeles för jobbigt.... Tillslut kommer han till insikt med att det kan den faktiskt (om ett tag ska vi nog lyckats lära honom att rådjur faktiskt kan ta sig över murar :0) Återgångsvinklarna är dock ett problem... Laban är ju som de flesta redan vet av en ENVIS natur och han kan inte acceptera att spåret vänder tillbaka utan letar bara runt där spåret slutar. Vet inte riktigt hur jag ska göra där? Om jag ska bromsa honom då han varit där och snurrat en stund eller om jag ska låta honom jobba och jobba tills han kanske kommer till insikt med att spåret vänder tillbaka??? Tåls att fundera på....
Nu ska jag ut och lägga i kräftburar. Ha det bra!